Som jag tidigare nämnt gillar jag att kunna se var i världen jag har mina läsare. Att det finns en och annan i USA och i Kanada hade jag helt kallt räknat med, känner flera där på andra sidan atlanten.
Men Sandra, no way att du kommer att få se bilder på mig och väninnan när vi dansar i sanden. Men kom gärna över vecka 28 och se oss uppträda tillsammans med vår grupp under festivalen i min stad.
Det var lite svalt i vinden vid havet men vi hittade en skyddad plats där vi placerade våra brassestolar. Sen äntrade vi en stor betongkloss, där tränade vi på dansstegen. Högt upp över stranden, väl synliga för alla som ev gick förbi eller som satt och solade i närheten. Men det är lättare att dansa på betongunderlag än på lösan sand.
Jag har dock gått barfota i vattnet idag. Det var fullt med konstiga flugor överallt nära vattnet. Flugor med vingar som verkar ha gått i däck i tången. Det var tusentals levande, halvdöda och döda flugor. Vi såg myror komma i full fart över sanden för att hämta flugor som de släpade tillbaka över stranden och förmodligen till stacken. Vad de nu ska med alla dessa flugor att göra lär jag få fortsätta att undra över resten av mitt liv.
Jag bjuder på en liten bild från strandbesöket i alla fall. Precis när väninnan knäppte bilden slog en våg in över mina fötter, skvätte kallt vatten långt upp på mina ben därav den förskräckta minen i mitt ansikte.
