Utandning avklarad, stackars tjej.

Jag deltar i ett forskningsprojekt om hur kost påverkar vår andedräkt, helt frivilligt dessutom.

I fredags blev jag uppringd och vi bestämde tid till nu, närmare bestämt 10:30.
Lite förhållningsregler följde, inte äta starka kryddor, lök eller vitlök 12 timmar före jag skulle dit, ingen alkohol heller, jag fick inte använda munskölj av något slag på kvällen före.

Jag fick inte äta eller dricka 4 timmar före jag skulle dit, inte heller borsta tänderna eller använda munskölj.

jippi!

Jag visste att det första jag skulle göra när jag kom fram var att få göra en djup utandning 2 cm från hennes näsa. Lägg sedan till en himla massa andra konstigheter som skulle mäta hur min utandningsluft var. Typ, ett sugrör i ena näsborren som koncentrerade utandningsluften in i en liten apparat och lite annat roligt som jag inte tänker nämna.

Sen en traditionell undersökning där tandfickor mätes, infärgning av tänder och undervisning i hur jag ska borsta tänderna under den här första månaden i projekten. Specialtandkräm delades ut, absolut inte munskölj får användas denna månaden. Sen återbesök för att utvärdera om jag skött min del av det hela och får fortsätta behandlingen eller om det är tack och hej.

nåväl, vad gör man inte för att få ett vackert leende?

första hoppet i bassängen.

Idag öppnade badhuset igen efter att ha varit stängt i tre veckor för viss renovering och allmän rengöring.

När jag kom till entrén kom en av badhusets personal mot mig, såg lite frågande men samtidigt lite nedstämd ut. Jag frågade honom om budskapet nått även dem och det hade det gjort. Vi pratade om hur tyst det kommer att bli när coach Z inte längre finns bland oss.

Hur som haver. Jag bytte om och gick till bassängen, tog en avvikare och gick till djupbassängen. Har inte hoppat på länge och jag kan inte påstå att jag älskar att hoppa ned i det 4 meter djupa vattnet. Stod en stund på kanten innan jag hoppade i, simmade över bassängen och till stegen upp vid svikten.

Upp och ut på svikten, där stod jag, kände mig plötsligt väldigt ensam och övergiven. Det lockade inte alls att hoppa ned i det blöta. Jag började mantra lite av det som coach Z alltid sagt till mig medans han tränade mig i vattnet. Till slut hoppade jag i. Gillade det inte alls, simmade tillbaka till den andra stegen upp och gick till motionsbassängen.
Tänkte inte simma så mycket idag eftersom det är längesedan sist. Det blev 50 längder sen kom en tjej upp intill mig och började prata. Hon sa bland annat med glädje i ögonen att hon träffat coach Z för ett par veckor sedan och undrade om jag pratat med honom. Så, tyvärr, jag meddelade henne det tråkiga budskapet medans vi hängde över linorna mitt ute i bassängen.

Efter vi pratat klart blev det en ny tur till svikten och jag gjorde tre hopp till. Nu känner jag att jag verkligen måste mana mig själv att göra det varje gång jag är där annars kommer skräcken att övermanna mig igen.

Det blev lite mer prat med en annan badhuspersonal. Alla har varit så engagerade i coach Z och visste hur mycket tid han lagt ned på mig och min träning.

Nu känner jag mig lite mör i kroppen trots 20 minuter i bubbelpoolen.

Loggar ut och vilar en stund innan jag ska iväg igen.

ciao

Happy Birthday to me!

Happy birthday dear Epazote

Happy birthday to me.

:-)

Eftersom ingen annan kommer att sjunga för mig så får jag göra det själv

Nu blir det bubbel, ost, kex, tapas och lite annat gott på balkongen tillsammans med en väninna.

Me like

jahaja ha ha ha

Here we go again.

Blev inbjuden till grannens balkong. Ett glas vin

så, vadå, hon har semester och jag är ..... "ledig"

godnatt

Dagens favorit :-)

Fika på stranden. Hembakad blåbärsmuffins av amerikanskt format BIG.
Vi funderade lite innan vi bestämde oss. Det var utlovat regn men det blåste så härligt så det lockade att se vågorna.

En timmes promenad blev det. Halvvägs tillbaka stannade vi och fikade. Satt där i godan ro, minding our own business.
ett tu tre trillar det ner enorma regndroppar och vi for iväg inåt skogspartiet bakom oss men den väntade skuren uteblev, bara enstaka droppar fortsatte att trilla ned.
Vi valde att ta oss tillbaka till bilen så fort vi kunde, det var ändå ca 20 min promenad kvar innan vi var vid trappan upp mot världen vid sidan om havet.

Vi klarade oss utan att bli våta. När vi körde därifrån, hade väl kommit någon kilometer så syns det att det varit en rejäl skur. Stora vattensamlingar och väldigt vått överallt.

Med andra ord måste vi ha befunnit oss i utkanten av regnmolnen och bara fått lite av det över oss. Väldigt glada blev vi över att ha sluppit undan den störtskur som måste ha varit längre in över land.

Men nu måste jag logga ut och dra iväg till stora syaffären, möte ikväll angående modevisningen och en ny "inspirationsdagar" i november.

Ciao

När Los Angeles börjar kännas "vardag"

 

Som de flesta av er vet har min dotter flyttat över till USA för att studera på college under två år. Hon och två kompisar åkte den 1 augusti trots att skolan inte börjar före den 29e.

Jag tror att det var ett smart drag för de har haft tiden att fixa sitt boende och turista runt lite i stan.

I går morse hade jag det här meddelandet från henne när jag loggade in på facebook.

 

Det känns typ vardags nu. JAG fick visa en random person vägen till north hollywood idag.. känndes helt sjukt att jag kunde visa vägen. Men bra :) Hur är det hemma?

 

 

Man kan inte säga annat än att min mobiltelefon har en bra kamera

Eller är det kanske jag som har en bra blick för bild?