knäna blev till gelé.
Minnet av kärlek så ljuv knockade mig fullständigt.
Längtans värk i mitt bröst
Samtidigt som minnet av svek
fick mina ögon att tåras
Illamåendet slog till.
Såg mig om efter skydd undan din blick
så ljusblå, så genomträngande.
Skyndade mig hem medans tårarna brände i mina ögon,
ville hem innan illamåendet tog överhanden,
ville få fast mark under mina fötter.
Det gungar
det värker
jäkla karl!
Ringen fick jag av dig, den symboliserade något som inte skulle ta slut, det var det du sa när du satte den på mitt finger.
4 kommentarer:
Usch. Minnet av det som var och sorgen över det som kunnat bli och ilskan över det som blev.
Jäkla karl att såra dig så!
Ja jäkla karlar som kan såra så...
Du är värd något bättre...så tänker jag ...var det inte mer värt så var det meningen det som skedde...fast visst är det sorgligt!
Åh. Är inte alls förvånad över din reaktion. Bitterljuvt.
Kraaaaaaaaaaaaaaamar och allt gott till dej!!
Attans vad det kan göra ont. Jag hoppas att du hämtat dig. Kram Humlan
Skicka en kommentar