Jag lyssnade till denna sång igen, jag vet inte för vilken gång i ordningen. Den griper alltid tag i mig, får varje fiber av mig att minnas den magiska kvällen när vi dansade till denna sång.
¨Då var den relativt ny, det var på den tiden vi köpte vinylskivor, mestadels LP.
Jag var egentligen inget större freak av Rolling Stones låtar men vissa var magiska.
Det hände sig på en av de årligen återkommande sk novemberfesterna när hela gänget och några till hyrde lokal en bit utanför stan för att ha stor fest utan att störa några i närheten.
Det fanns en kille i gänget som jag hade särskilt bra kontakt med, vi kunde prata om allt och ingenting, tiden flög alltid iväg när vi satt inbegripna i ett samtal. Jo, jag var i relation med en kille och den här killen var bästa kompis med min killes lillebror.
Komplicerat?
Inte egentligen, vi var många som ständigt och jämt umgicks och hade roligt tillsammans. Ingen höjde ögonbrynen över att han och jag hade så bra kontakt med varandra. Han lärde mig till och med att kasta dart och jag blev riktigt duktig på det under hans ledning.
Nåväl. Denna novemberfest år 1980.
Vi hade ätit, lekt våra lekar, druckit öl, vin och annat och ena rummet var röjt för att det skulle bli plats att dansa. Den här killen bjöd upp mig men jag var lite feg så jag försökte komma undan genom att säga att jag inte dansat med min kille än och jag kunde inte dansa med någon annan innan jag gjort det. Denna kille, vi kan kalla honom H för enkelhetens skull. Han gick och letade rätt på min kille och sa att han skulle dansa med mig så att jag kunde få dansa med andra efteråt och så blev det.
H och jag dansade två låtar, discodans, mitt långa hår böljade fint vid varje rörelse och han sträckte ibland ut handen för att röra vid det. Så var det ett kort uppehåll i musiken medans någon bytte kasettband i spelaren. Vi stod och tittade på varandra och ville inte gå från golvet, han sträckte sin hand mot mig när musiken började spela igen, det var just den här låten, Rolling Stones: Angie.
Jag tog ett steg fram, in i hans famn och vi började dansa. Jag kände hans hjärta slå, han var lång, jag hade min kind mot hans bröstkorg, han höll mig tätt intill. Något hände inom oss, våra ögon möttes och det fanns en värme inom oss som var mer än vänskap. Vi dansade vidare och jag kände hans armar hålla mig hårdare intill sig.
En lugn låt till spelades och vi fortsatte dansa tillsammans. Men som på en given signal stannade vi upp, han tog min hand och vi gick ut ur lokalen. Det regnade ute men det var skydd närmast väggen. Där stod vi en lång stund med armarna om varandra innan vi vågade oss på en kyss, en första försiktig kyss, det blev fler.
Vi var nära varandra hela kvällen utan att röja för andra vad som hänt mellan oss men vi tog varje chans vi fick till att dansa med varandra och dela några fler kyssar i smyg.
Det blev aldrig något mer mellan oss, men ingen av oss glömde den kvällen, vi fortsatte att röra vid varandra om tillfälle gavs, en välkomstkram när man träffades blev lite varmare än nödvändigt, händer som förstulet rörde vid varandra, blickar som sa mer än tusen ord.
Det gick några år till slut träffade han en tjej men varje gång vi råkade springa på varandra studsade vi till och det blev elektriskt mellan oss. Vi kom helt ifrån varandra när de flyttade till en mindre ort utanför stan.
Flera år senare skulle jag få mina golv omlagda, jag ringer den firma som jag vet att hans far driver, ber att få ett kostnadsförslag på golvet. Han säger att han ska komma och mäta innan han ger svar, han ska komma upp dagen efter på eftermiddagen.
Men, vem är det som ringer på dörren den dagen?
jo, killen med stort H
Han hade sett mitt namn och mitt ärende uppskrivet och bett att få vara den som åkte ut och mätte golvet.
Han stannade ett par timmar och vi pratade som om vi aldrig varit ifrån varandra.
3 veckor senare förolyckades han i en hemsk bilolycka, han råkade vara på fel ställe när en bil gjorde en vansinnesomkörning av en långtradare på en smal väg.
Inom mig tänker jag att det var meningen att vi skulle få ses en gång till i livet.
Till dig Hans
för evigt i mitt hjärta
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar