Jag är glad att jag inte raderade

Min första blogg var under Aftonbladets bloggportal. Det var nytt, ovant, spännande och alldeles fantastiskt roligt.
Försiktigt skrev jag det allra första inlägget 21 juni 2006, hade absolut ingen aning om vad det skulle föra med sig. Jag hade valt att vara anonym för att inte utsätta familj och vänner för något de inte ville kännas vid. Bloggen var snyggt rosa och ett passande namn hade den. ha ha ha. Ja, om någon då sagt till mig att bloggen skulle bli en bästa vän hade jag bara skrattat och skakat lite på huvudet åt det hela.
Men, så blev det. Jag fick många läsare, under en period var min blogg bland de 20 mest lästa bloggarna på AB.
Upplägget hos AB var enkelt att förstå, enkelt att följa andra bloggare, att hitta nya favoriter och att dessutom knyta vänskapsband som fortsatte irl, vid sidan av bloggvärlden.

Flera vänner har jag fått som jag har regelbunden kontakt med via facebook eller mail. Några träffar jag regelbundet, de som bor närmare mig geografiskt eller rent av bor i samma stad som jag.

Det var alltid lika pirrigt förväntansfullt när man insåg att en bloggare man läste regelbundet bodde i samma stad som man själv. Vi träffades i större eller mindre sällskap och skrev om det i bloggen utan att avslöja de andras identiteter. Likadant är det hos oss som hittat varandra på fb, inte ett ord nämns om att vi är fd bloggare. En outtalad regel, man får ett litet privatmeddelande "det är jag som bloggade under namnet ----"

Ja, jag har suttit och läst igenom många inlägg i den blogg jag inte hann radera innan AB stängde ner. Det var min allra första blogg och det är egentligen ganska logiskt att just den fick vara kvar till eftervärlden. Den är stängd men finns att läsa.

Jag kan känna saknad efter enkelheten hos AB, de vänner jag tappade när vi gick över till wp eller blogger, det är inte samma familjära känsla på de större siterna. Jodå, det fanns bloggtroll och bråk också, men, jag drabbades inte så hårt.

Det här är en fantastisk sång, jag uppskattar den nästan ännu mer med KD Lang än jag gjort med Roy Orbison.