onsdag 13 juli 2011

Ett oväntat möte med kärleken

Marken gungade till under mig,


knäna blev till gelé.



Minnet av kärlek så ljuv knockade mig fullständigt.

Längtans värk i mitt bröst



Samtidigt som minnet av svek

fick mina ögon att tåras



Illamåendet slog till.



Såg mig om efter skydd undan din blick

så ljusblå, så genomträngande.



Skyndade mig hem medans tårarna brände i mina ögon,

ville hem innan illamåendet tog överhanden,

ville få fast mark under mina fötter.



Det gungar



det värker













jäkla karl!



Ringen fick jag av dig, den symboliserade något som inte skulle ta slut, det var det du sa när du satte den på mitt finger.

4 kommentarer:

Islandsmamman sa...

Usch. Minnet av det som var och sorgen över det som kunnat bli och ilskan över det som blev.

Jäkla karl att såra dig så!

Tant otto sa...

Ja jäkla karlar som kan såra så...

Du är värd något bättre...så tänker jag ...var det inte mer värt så var det meningen det som skedde...fast visst är det sorgligt!

framsnacka sa...

Åh. Är inte alls förvånad över din reaktion. Bitterljuvt.
Kraaaaaaaaaaaaaaamar och allt gott till dej!!

Anonym sa...

Attans vad det kan göra ont. Jag hoppas att du hämtat dig. Kram Humlan