måndag 29 augusti 2011

första hoppet i bassängen.

Idag öppnade badhuset igen efter att ha varit stängt i tre veckor för viss renovering och allmän rengöring.

När jag kom till entrén kom en av badhusets personal mot mig, såg lite frågande men samtidigt lite nedstämd ut. Jag frågade honom om budskapet nått även dem och det hade det gjort. Vi pratade om hur tyst det kommer att bli när coach Z inte längre finns bland oss.

Hur som haver. Jag bytte om och gick till bassängen, tog en avvikare och gick till djupbassängen. Har inte hoppat på länge och jag kan inte påstå att jag älskar att hoppa ned i det 4 meter djupa vattnet. Stod en stund på kanten innan jag hoppade i, simmade över bassängen och till stegen upp vid svikten.

Upp och ut på svikten, där stod jag, kände mig plötsligt väldigt ensam och övergiven. Det lockade inte alls att hoppa ned i det blöta. Jag började mantra lite av det som coach Z alltid sagt till mig medans han tränade mig i vattnet. Till slut hoppade jag i. Gillade det inte alls, simmade tillbaka till den andra stegen upp och gick till motionsbassängen.
Tänkte inte simma så mycket idag eftersom det är längesedan sist. Det blev 50 längder sen kom en tjej upp intill mig och började prata. Hon sa bland annat med glädje i ögonen att hon träffat coach Z för ett par veckor sedan och undrade om jag pratat med honom. Så, tyvärr, jag meddelade henne det tråkiga budskapet medans vi hängde över linorna mitt ute i bassängen.

Efter vi pratat klart blev det en ny tur till svikten och jag gjorde tre hopp till. Nu känner jag att jag verkligen måste mana mig själv att göra det varje gång jag är där annars kommer skräcken att övermanna mig igen.

Det blev lite mer prat med en annan badhuspersonal. Alla har varit så engagerade i coach Z och visste hur mycket tid han lagt ned på mig och min träning.

Nu känner jag mig lite mör i kroppen trots 20 minuter i bubbelpoolen.

Loggar ut och vilar en stund innan jag ska iväg igen.

ciao

7 kommentarer:

Halloj världen! /Inger sa...

Åh vad tråkigt att din simcoach gått bort. Var det i sviterna efter olyckan (för visst var det han som låg på sjukhus med skallskada för inte så många månader sedan?) Tråkigt hur som helst. Jag vet vad han betytt för dig. Kram.

tiami sa...

ja, det var han, men det var faktiskt i juni förra året så tiden går fort.

Agnetha sa...

Men jisses, jag är imponerad !! kan du simhoppa ??? Oj, det är bra gjort ! Vaddå bara 50 längder, skulle vara glad om jag klarade 15 eller 10.
Blir ledsen för din skull att din tränare gått bort. Läser Ingers kommentar, så tragiskt. En del fattas en mer än andra, tyvärr är livet så.

Kramar

Islandsmamman sa...

Visst är det skönt? Jag tröttnar aldrig. :-)

Så tråkigt med din coach. Det kommer nog ta ett tag innan saknade gått över, det värsta av den. Han är ju så intimt förknippad med just den platsen.

*kram*

tiami sa...

Agnetha, mina simhopp är av den allra enklaste varianten, bara ett studs på svikten och sen ned i vattnet med fötterna före. Men jag håller inte för näsan i alla fall
:-)

Islands: sen jag började simma har gymmet blivit rejält eftersatt, det är superskönt att simma.
ja, jag kommer att sakna honom länge, jag kände osäkerhet inför hoppet, troligen för att jag vet att han inte är där längre.

framsnacka sa...

Jättetråkigt med den duktige och engagerade coachen! Det finns ju en klar koppling mellan simhallen och honom, så jag begriper att tankarna kommer.
Kom ihåg att stretcha lite, även efter simning.
Kraaaaaaaaaamelikramar och allt gott till dej!

framsnacka sa...

Jättetråkigt med den duktige och engagerade coachen! Det finns ju en klar koppling mellan simhallen och honom, så jag begriper att tankarna kommer.
Kom ihåg att stretcha lite, även efter simning.
Kraaaaaaaaaamelikramar och allt gott till dej!