måndag 1 augusti 2011

Stora kramkalaset är avklarat

Tårarna har torkat

Nä, vi hade lovat varandra att skiljas åt med ett leende och det gjorde vi. Visst var det nära att det trillade fram en tår eller två, kramarna var långa.


Glädjen inför det stundande äventyret har överskuggat det tråkiga i att lämna så mycket kvar hemma.

Nu är hon på väg. Min söta lilla dotter har helt plötsligt blivit väldigt stor, när hände det egentligen?

Vad är väl en Hultsfredsfestival mot att läsa på college i Los Angeles?

Shit, när blev hon vuxen?

3 kommentarer:

Andromeda sa...

Förstår att det inte var helt lätt att skiljas från henne när hon ska åka så långt bort. Tur att det finns datorer som gör det enkelt att hålla kontakt :-)
Kram

Islandsmamman sa...

Californien. Det är ju jättelångt bort. Jag förstår att det var både spännande och tufft.

*kram*

Anonym sa...

Åh, det kommer säkert att kännas länge. att inte kunna vara nära ibland, nära nog.
Kramar är viktiga. jag hade säkert gråtit. Sån är jag. Yngste sonen flyttar troligen inom en månad, om han kommer in på högskolan d v s, fast han är ju i landet.
Jag tror personligen att det är bra att resa iväg, prova vingarna. Det växer man på. Och de erfarenheterna bär man ju med sig senare. Senare kan ibland bli för sent... Så tänker säkert du med, kanske tröstar dig med.
Ni är fortfarande på samma planet, och kommunikationerna är finfina!
Kraaaaaaaamar och allt gott till dej!!
BS: Min väninna M provade den, och tyckte att den var dåligt kryddad, riset var hårt, och skaldjuren hårda och sega (överkokta). Synd, det doftade fantastiskt!
De nutellafyllda skorporna var ok, glad jag bara köpte en. Köpte vanliga mandelskorpor och en mandelkaka. De smakade inte helt nybakade. Tänker satsa på de franska bakverken istället. Jajjamensan! Ska ner imorgon och smaka, smaka, smaka! :-)
Kramelikramar och allt gott till dej!